Idag var det inte vår dag under promenaden.

För er som känner mig vet att skogen är ju inte min favorit då jag ogillar (med ett finare ord)

Möss (kan knappt skriva det ordet) och myror...pissmyror.....

Det börjar med att L ville ta cykeln på vår promenad...ok då! Så jag tog inte med mig någon sittdel till honom på vår dubbelvagn. Vi hann komma ut på gatan...

...då cyklade han i hundbajs, började gråta

...vi kom in i skogen, då såg han pissmyror och freakade ur, och kunde inte sätta ner fötterna på marken, grät och cyklade förgäves igenom en svärm av pissmyror.

...Sen åkte vi igenom "skogen" då kom det en parad med myror, L freakade ur igen! jag fick vara psykolog och förklarade att pissmyrorna inte är farliga. (egentligen ville jag skrika) FLYYYYYYYY!!!!!!!!!!!!!!!!!!! AKTA!!!!!!!!!!!!

SHIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT, HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!! TA SKYDD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi går vidare...

Runt hörnen cyklar han med en ganska glad min. Tvärnitar!

EN MUS!!!! DÖD!!!! Mitt framför min son.

vad gör jag?

Jag skriker....lite tyst men ändå panik.

TITTA INTE PÅ DEN!!!!

TITTA INTE DEN LEVER INTE BLÄ! TITTA INTE L!!!!!

L börjar gråta!

jag springer fram till honom för då är han så ledsen så han vinglar typ med cykeln och ska bara ramla in i musen!

Vi kommer förbi ännu ett hinder

Bara bågra meter fram hoppar en stor hund fram framför oss och skäller som ett monster! Ingo skäller och jag blir livrädd och L gråter igen!!! Sen ramlar han från cykeln för att han blev så rädd för den förbannande hunden. Den var kopplad men hade tio meter långt koppel som han kunde springa ut mitt framför oss och sen var det stopp....

Puh! Då var det bara att ta cykeln under vagnen och försöka övertala L att gå vidare....

Vi är halvvägs.....

Men sen var vi hemma med glatt humör...och nu sover båda barnen. Det var ju nästan som att gå igenom

jurassic park.....