Vi sitter i bilen påväg hem. Jag kör och L sitter bak.
Vi har alltså inte pratat om morfar Farid idag.

L: Mamma! Var är Farid?
Jag: Vad sa du L?
L: Var är Farid?
Jag: Ja L...vart är Farid?
(Jag har alltid sagt att pappa är i himlen) men han svarar ;
L: i bilen....
Jag: Är Farid i himlen?
L: Nej...han sitter i bilen hos oss...

Jag börjar gråta direkt men L ser inte mig

Jag: Vart är han då?
L: Framme hos dig..
Jag: (jag försöker låta normal men tårarna rinner) Säger han någonting?
L: Ja han säger God dag god dag vink vink!
Han sitter framme hos dig nu mamma

Jag parkerar bilen och kliver ur. L ser att jag gråter och jag säger att jag saknar Farid det är därför jag gråter.
L säger till mig när jag lyfter ur honom.

- Mamma kram. Jag ska säga till pappa att han måste krama dig också.
Så tittar han mig i ögonen.

Vad säger man liksom....
Världens underbaraste unge som fick mig att tro att min pappa fanns hos oss en kort stund. Att han faktiskt helt plötsligt pratade om honom. Att i hans tankar finns morfar.

Saknar dig pappa

Grillat!!!!!!!
Fetaoströra!!!!
Halloumi!!!!!!
Ni vet hur jag ska äta mig tjockare
Guuu så gott!!!!!

Av gårdagens hemskheter med N så mår hon helt ok. Hon ramlar ofta när hon går nu....är lite orolig men vi får se om det går över inom kort. Balansen är lite knackigare nu efter fallet i går :(

Idag blir det kalas hemma hos Jossan för hon fyller åååår!!! Hurra hurra hurra!!