L är hemma nu. Har tydligen inte saknat oss:) han har busat med en ny kompis. Sigge heter han :) så det var en lyckad dag!

Vi går in i fjärde inskolningsdagen...
L lämnar oss hoppandes skuttandes vinkandes....bra tecken? Ja såklart! Det känns fantastiskt men samtidigt väldigt sorgligt. Jag vill ju ha honom i mitt liv hela tiden, men det är slut på det nu och det är bara att njuta av dom stunder som han vill sitta i mitt knä och tycka att jag är hans allt...i ngr sekunder sen är det dax att springa vidare.
Min älskade son...din mamma har separationsångest. Mitt liv är ju du och jag ska göra allt för att du ska få ett bra liv.

Jag ligger på soffan med värk i hela kroppen. Tur att A är hemma. Kan inte ens skära en melon utan att kämpa. Eller skaka en vällingflaska utan att det smärtar. Det värsta är att om man bara ser på mig så ser jag kanske pigg och helt normal ut men kroppen är förstörd. Svårt att få folk att förstå det.

Vi får se hur veckan slutar. Får några provsvar i morgon...rädd

Sjuuuukt!!!

Nästan 100 mil bort bor du typ...tråkigt
Men vi lyckas hålla kontakten ändå:)
Snygga vi är! :)
Saknar er redan!

N vaknade 05.00 idag....
L vaknade för 30 min sen
Ja la mig efter tolv igår oj vad jag ångrar det nu.
Idag är det sista dagen med gänget sen åker Louise och barnen hem. Trååååkigt!

L sitter och käkar melon till frukost samtidigt som han kollar på sin iPad.
Idag ska vi försöka fånga dagen trots min trasiga kropp.

Ha en mysig söndag