Varje dag passerar jag flyktingar påväg till jobbet. Idag fick jag extra ont i magen då jag mötte en kvinna som kom bärandes på sin bäbis som var ca 2 mån gammal. Hon tittade på mig...jag tittade på henne. Jag som alltid stannar,gick förbi...för jag skulle med tåget. Men kunde jag inte bara ha stannat i fem minuter?
Mår så dåligt över vad jag gjorde trots att jag brukar hjälpa.

"Att ge är som att få"

I morgon kommer jag ta ut pengar och dela ut till mammor och barnen jag ser på centralen. Förlåt mig