När jag var typ åtta år satt jag framför TV:n och kollade på Dallas och sög på stortån.

Léon är lite mer normal, han är snart 7 månader kollar på TV i pappas knä samtidigt som han har hittat sin stortå.

Adam var hos Åke igår och satt vi sängkanten på sjukhusets intensivvårdsavdelning. Vi hoppas att han kände att Adam höll hans hand och att vi bryr oss om honom.

Igår gick även syrrans slempropp...snart kommer nog bebben. Tyvärr går folk bort lika snabbt som nya liv föds.

Och det sistnämda är såklart inget tyvärr.

Jobbdags igen....

Bjuder på en till film så jag själv har något att bli glad av.

Au revoir