VADÅ? SKA JAG I LÅDAN!....nej Léon....nej Léon

Sådär koooompis nu är du i lådan =)    

Jag funderar varje dag

På hur man går vidare efter att man förlorat en förälder alldeles för tidigt.

Pappa blev 59 år

Vad är det för ålder?

Det blir man ju själv snart...

Hur njuter man av livet som man gjorde innan?

Hur skrattar man från djupet av sitt hjärta?

Hur behåller man skrattet och lyckan som håller i sig i flera veckor?

Den spontana "Åhhh va livet är härligt-känslan"

Jag kanske inte är den roligaste människan att vara med pågrund av att jag dom senaste tre åren blivit förändrad. Jag är svår impad. Det ska vara något jäääkligt stort som får mig att säga "Wooaaw"

Under dom senaste tre åren har jag fått kämpa varje dag.

Känns som jag åldrades 20 år över en timme

Mina dagar är inte lätta!

Vem har sagt det?

Det är klart att man lägger på en mask, annars hade ingen velat umgås med än.

Jag kommer aldrig bli den person jag en gång var..

Min pappa finns inte längre. jag känner mig halv...svårt att förklara.

Känns som att livet är på paus fast den fortsätter.

Jag har fått en fin familj som får mig att klara av dagarna.

Dom får mig att skratta och vara glad.

Men jag känner mig fortfarande halv!

Men jag vill ju leva

som alla andra

När går det över?

Jag tänker på pappa varje dag jag tittar på Léon

Varje gång Adam tittar på mig tänker jag

"Pappa hann aldrig se dig...."

Pappa har ingen aning om vem jag har barn med, hur min son ser ut....

Anledningen till att jag skriver det här är att pappa fyller år i morgon

Han skulle ha fyllt 62 år...

Jag ska lägga rosor vid minneslunden i morgon.

Min farbror, pappas bror viskade i mitt öra innan vi lyfte från Schweiz

"Lägg en ros på din pappas grav, jag tänker på han varje dag, jag saknar honom"

Pappa hann aldrig uppleva sin 60 års dag...han hade verkligen sätt framemot den. Han ville åka med alla vänner och familj till Marrakech. Det var hans dröm.

Han missade Léon...

Léon kommer aldrig "känna" något för pappa...veta vem han är...

Det gör ont i mig när jag tänker på det.

Eftersom pappa betydde allt för mig

Vi pussar hans foto varje dag så han vet vem MORFAR är. När jag säger "vart är morfar", då blir han glad och vill gå till fotografiet och pussa på det.

Jag älskar mitt liv med Adam och Léon det är inte det. Jag vill bara vara ärlig och säga att varje dag får jag kämpa emot tårarna som fortfarande vill komma. Jag är inte så glad som alla andra tror. Det säger jag för att det var en person som ta till mig "du är ju så himla glad jämt"

Nej det är jag inte, men tack för att du tror det.

En dikt som vi hade på pappas begravning

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej.Jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret i snön
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.
Stå inte vid min grav och gråt.
Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av

Ett mail som pappa skickade till oss en månad innan han gick bort

Come fast to see me…
Perhaps I need you…
تعال بسرعة لرؤيتي..
فربما أكون بحاجة لك.