Mitt senaste inlägg kanske inte var helt ultimat. För att göra en historia kort till alla er som blev oroliga.

Jag Sökte vård för att Noelle andades snabbt. Har gjort det sen hon föddes.
Blev bemötta på ett obehagligt sätt på barnakuten som gjorde att vi trodde att hennes liv var mer skört än vad vi ens hade kunnat tro.
Jag hoppas ni hänger med nu ska försöka beskriva allt kort.Dom tog ett test och sköterskan slängde ut sig
- Det här kan vara ett hjärtfel men det får läkaren kolla upp.
Så gick hon!!!
Jag grät i rummet där jag lämnades helt själv. Jag tryckte på larm knappen.
Hon kom tillbaka
Jag frågade henne hur fan hon kunde slänga ur sig en sån allvarlig sak och sen lämna rummet.
Då säger hon att hon är ju så fin.så det är säkert inget.
Vad spelar det för roll???

Jag blir lämnad och sen kommer en läkare in. Han säger att vi måste ner till röntgen.

Värst vad allvarligt allt blev.
Tyvärr så visade det sig "något förstorat hjärta"
Va? Vad betyder det??
Läkaren ville inte säga mer än så...
- vi lägger in henne!

Va??

Jag får sitta i ett rum i 24h och tänka på hur allvarligt det är, kommer hon klara det? Vad händer med livet nu??ingen kan säga ngt till mig, ingen lugnar ner mig. Jag gråter mig själv till söms. Ser min lilla flicka ligga i en säng bredvid mig.
Dagen efter får vi komma in på det avgörande ultraljudet. I 45 min blev Hon undersökt med slangar och ultraljud vi fick tyst titta på. Jag darrade så mycket och A svettades igenom sin jacka.Läkaren kom och sa.

Inget fel på hjärtat på er lilla dotter!

Vi grät och grät
Från helvete till lycka. Det här var min värsta dag i mitt liv. Först säger dom att hon har hjärtfel och sen inte!?!?

Nu vet ni...
Men jag tror det är bäst att lägga ner bloggen ändå.
Ska försöka men jag saknar er redan.