Rekommenderar verkligen city select dubbelvagn. Den är snygg och bra och lättkörd.

Jag är extra glad just nu för N bajsade precis:) hon gjorde aldrig det igår då blir man ju lite nojjig.
Ska försöka ta mig ner till baksidan idag för att få lite luft.
Åh vad jag är lycklig, min familj är så fin och underbar.

Grabbarna är redan ute sen en stund tillbaka, dom cyklar! L ville ha hjälm på sig.

Jag sitter som kanske alla nyblivna mammor....och ammar......

Inte direkt skoj,men men...

BB påväg var här igår och tog blodprov på lilla prinsessan.Dom skulle ringa och kolla läget idag också.Det är ju bra.

Ja herregud, man ammar verkligen heeeeeeeeeeeeela tiden.Jag ammade ju inte L så det här är lite ovant.

Idag kommer L farmor och Faster på förmiddagen.Om ni läser detta....Vi har inte städat......=) Överseende tack!

Vår lilla prins är såååå snäll mot sin lilla-syster 

13 Maj åker jag in för en koll om jag är mogen för att sättas igång dagen efter eller om jag hade tur på en gång.

Undersökningen tog 1 minut. Sen sa sköterskan direkt.

- Hon ligger fel, du måste till förlossningen på en gång! Ett vändningsförsök ska göras.

Jag går ner dit och blir inlagd direkt. A är hemma med L, hade inte tänkt att det skulle bli så här ju.

Dom försöker vända på henne i magen (obehagligt)

Men jag stod ut för dom hade sagt att om det inte går att vända henne från tvärläge som hon ligger nu så måste vi snitta dig idag.

Snitta? När dom sa det ordet (som aldrig har skrämt mig tidigare) fick jag panik och började gråta. Sen blev jag orolig att det skulle börja med dramatik...vad händer näst?

Första försöket gick sådär....

Kände mig ledsen och nedstämd...

Hon la sig neråt MEN navelsträngen blockerade vägen samt hennes ena arm framför ögonen...inte så bra.

Så jag fick lägga mig ner igen och dom grötade och tryckte på magen helt galet mycket.Dom tog liksom tag i barnet fast på utsidan...så sjukt att man kan göra så....

Sen fick jag goda besked om att hon ligger neråt nu och navelsträngen är bakom och inte framför. Dom ville sätta igång mig med det samma medans hon låg rätt.

Då kom A till förlossningen, så det blev en bra tajming trots allt.

Jag känner mig ganska peppad, såklart fanns det en oro med tanke på vad som hände förra gången och vad som hitills hänt denna gång. Små hinder som står ivägen hela tiden.

Jag blir igång satt 11:30 13 maj, värkarna börjar komma

Jag öppnar mig ganska snabbt och värkarna kommer mer och mer. Sen sticker dom hål på vattnet när jag var öppen 3 cm. Det forsa minsann...och fortsatte göra det under värkarbetet. A hade fullt upp med att plocka upp efter det eftersom jag valde att stå upp för det mesta.

Det var som en befrielse när det gick, allt kom igång på ett naturligt sätt.

Sen går det rätt snabbt och jag använder mig av lustgas som ända bedövning. Sen blir det olidligt. Problemet i höfterna (som jag har haft under graviditeten) eskalerar, det gör så ont plus att värkarna är super starka. Dom kallar på narkos och epidural, tyvärr så värkar den inte på min höger sida och narkos läkaren försöker att hjälpa mig....Så jag får gå igenom förlossningen med starka värkar. Jag tror på riktigt att jag ska dö.

Sen var det dags att krysta...krystade 1 timme sen sa dom SUGKLOCKA!!!!!!!

En av tanterna tryckte på magen med hjälp av sin tyngd och armbåge för att pressa ut barnet medans jag krystar. Hon magpumpade mig några gånger men det gick bra, lite obehagligt.

Jag tog i och plupp så kom hon ut utan sugklocka.

Jag hade förlorat 3 liter blod...hälften av det blod som vi har i kroppen...och moderkakan var inte hel när den kom ut. Så det blev akutoperation.

Då tar A barnet inne på förlossningen och jag blir körd med ilfart till operationen. Jag gråter och är rädd, men dom söver mig och jag försvinner bort.Dom ger mig blod och tar ut stora rester efter moderkakan.

Ett ultraljud görs för att se extra noga och allt var borta.

Noelle mådde bra hela tiden. Fick vara med A dom första 5 timmarna. Själv fick jag vakna upp på uppvaket en bit bort. Jag kände ingen lycka direkt när jag vaknade när jag insåg att jag fick problem ännu en gång. Skillnaden den här gången var ju att jag fick hjälp direkt. Så fast det blev kritiskt så fick jag hjälp direkt, så jag känner mig nöjd.

Nöjd, lycklig, skärrad, ont i kroppen men det som kom var en liten prinsessa...och vi känner sån lycka just nu.

Det jobbiga nu är att jag är väldigt trött och har ont i precis varje kroppsdel och det tar ett tag att ta upp allt nytt blod och att kroppen ska återhämta sig. Jag försöker gå ett par steg men sen är det jobbigt.

A var super peppande under förlossningen och det gick bra trots allt. Nu blir det inge mer barn, vågar inte utsätta mitt liv ännu en gång. Nu vill jag bara att L ska fortsätta älska mig trots att han fick en syrra.(Han har varit super gullig mot henne)

Och att A har tålamod med att få göra allt hemma nu när jag bara kan ta det lugnt.

Två barnsmamma......kan knappt fatta det.

Tänk pappa vad du missar

Önskar du var med mig här så att du fick uppleva det liv jag har nu med min lilla familj. En son och en dotter.

Jag tänker på dig varje gång jag tittar på dom.

Vi vinkar upp mot himlen och pratar om dig varje dag

Älskar dig

Jag ska lära dom allt du har lärt mig.

Jag är lyckligt lottad

Min nya familj blir mitt liv nu

Varje sekund och minut ska jag njuta

Lilla prinsessan ville inte sova i natt.

Syskonkärlek